.

Ja idag låter det annurlunda än sist för snart kommer min lilla mams hem. Mamma kommer imorgon och jag ska hämta henne på sjukan. Hon tycker det ska bli skönt att få komma hem. Nu är allt fixat i lägenheten med trösklar och dessutom har mamma fått ett larm inkopplat som leder direkt till hemvården i kommunen om det skulle vara något. Jaja jag ville bara skriva några rader. Har varit några hemska dagar med mycket att stå i. Nu så är det dgas att krypa till kojjs alla vänner. Kram på er!!!

Ja detta är 3 ord som beskriver min känsla inom bords. Det är andra dagen med mamma på sjukhus och vi vet inte särskilt mycket ännu. Mamma har fått en TIA attack som är en propp i hjärnan. Denna har gjort henne förlamad i vänster ben, från knäet och ner till foten. Vi vet inget igentligen, om hon blir helt återställd eller hur. I nu läget har mamma en "dropp" fot vilket för mig är läskigt att se då jag ser detta ofta hos gamla som just har drabbats av samma sak men inte blivit bättre. Nu vet jag att mamma är envis men kan inte klara sig själv ens till toaletten. När mamma fick beskedet av vad de misstänkte och när doktorn gick ut så började mamma och gråta. Hon blev ju så medveten om allt. När mamma började gråta så blev ju jag med ledsen och jävligt rädd.

Jag körde ju mamma in på akuten vilket jag i dagsläget ångrar för tänk om det hade hänt något att hon fått en propp till huvudet som kanske dessutom satt sig på andra sidan i huvudet då hade den satt sig på talet och ev andningen och hon kunde blivit en grönsak. Jag har lärt mig en sak. Nästa gång ska vi andvända oss av ambulansen. Det är bara det att man ibland tänker: Det händer aldrig mig men det vet man ju inte.

Det har ju varit ett fasligt ringande runt till alla de närmaste. Mammas vänninor och mammas syskon, som tur är har syskonen meddelat sinsemmellan så jag har sluppit ringa själv. Håller mest kontakten med min bror Kent och mammas syster Bitte. Jag vill ju åka in till sjukhuset varje dag och det ska jag göra idag med. Måste bestämma mig om jag ska jobba mina nätter eller sjukanmäla mig. Just nu känner jag mig trött och orolig och vi vet ju som sagt inget om hur mamma blir. Tur jag har Mattis. Han får nog rycka in och hjälpa mig om Emma går med på det. Jag inser ju att Emma inte kommer kunna vara hos mormor mer. Då ska det ske ett mirakel och det miraklet tror jag inte kommer.

Just nu är allt piss. Inte med mamma bara. Jobbet känns piss och jag vill bara vara. De ända som håller mig uppe för tillfället är Emma och Mattis. Och självklart alla mina vänner som bryr sig och visar det genom sms och liknande. Bara det att jag inte orkar tala med någon mer just nu. Vi har liksom hållt det lite inom oss närmaste.

När Jag berättade för Emma så började hon stor tjuta. Hon blev så ledsen att hon inte kunde prata med mig och jag kände att jag bara ville hålla om min lilla tjej men det kunde jag ju inte eftersom hon var hos pappa. Mattias sa att de skulle köra in till sjukhuset och det gjorde dom och mamma blev ju jätte glad. Bara det att Mattias har ju fobier mot sjukhus och baciller. Han sa: jag kan sitta här i entrén men jag går inte upp på något rum. Och sen när Mattias skulle gå så ville Emma stanna hos mormor och det gick ju bra för jag stannade ju. Vi var hos mormor i flera timmar. Emma låg hos mormor i sängen och hon lekte doktor med mormors onda ben och sen körde hon mormors rullstol. Emma är för go. När vi gick hem så frågade jag Emma hur hon kände nu. Jo det känns bättre nu när jag har träffat mormor och ser att hon mår bättre än jag trodde. För mormor är ju den samma i sinnet än så länge. Hade inte Emma känt igen henne så hade det nog blivit värre.

Jag gråter en skvätt varje dag som det ser ut nu. Men så får det vara. Nästa vecka är jag helt ledig från jobb och Emma har höst lov och jag och Emma ska bara mysa och ha det bra.

Så fort jag vet mera så kommer jag att skriva mer. Även om det bara blir små snuttar.

TIA ATTACK FUCK YOU!