130 kg nr 2
5 dagar efter operationen
Tiden går fort. Redan 5 dagar sedan som jag låg på operationsbordet och jag mår förvånansvärt bra alleredan. Känner hunger och mättnad och börjar mer och mer få kläm på vad jag kan äta eller snarare dricka. För än så länge är det bara dricka.
Jag kan väl berätta lite om vad jag varit med om dessa 5 dagar. Vi börjar måndag morgon kl 5.15 ringer min väckarklocka och det är dags att stiga upp för att duscha och andvända mig av hibiscrub för desificera hela mig. Min älskling Mattis ska köra mig till Landskrona och min bästa vän Tessi hänger med mig och Mattis som ett moraliskt stöd. Nervös som tusan. 6.15 ca kör vi från Staffanstorp mot Landskrona. 4 minuter i 7 stannar vi på parkeringen. Exakt 7.00 når vi avdelningen och vi blir visade att sitta ner och vänta. Sedan blir jag visad min sängplats. De sätter en nål i handen och jag får fina knästrumpor, stödstrumpor för att förebygga proppar. Sedan en särk och ett par jätte stora underbyxor och en kläning. Ca 8.30 rullar jag och Camilla en sköterska ner sängen till operation. Där kopplar hon ett pencillin dropp som får rulla ett tag. Jag blir inkallad att prata med kirurgen Mikael Ekelund som ger mig beröm för att jag lyckats gå ner så mycket i vikt. Nästan 10 kg. Sedan får jag sitta ut i väntrummet igen. Sitter i väntrummet på op till ca 9.45. Då kallar dom in mig och jag blir förd till operations rummet. Precis utanför frågar hon mig: Är du redo? JAAAAA för fan. Nu kör vi. Ja bara så du vet så kommer du bli överfallen av en massa grönklädda människor som börjar slita i dig. OK men det är lugnt. Hon slår upp dörrarna och plötsligt blir det rusning i salen. Alla springer och jag bara säger. Herregud vad här är kallt. 2 sterilklädda människor står i ena hörnan av rummet och jag uppfattar att detta är läkarna som ska operera. De bara nickar mot mig. Jag kliver upp på operationsbordet som jag uppfattar är minst lika smalt som vårt angio bord på jobb och tänkte hur fan ska mitt ass få plats på denna smala britsen. Men jag hoppar upp och lägger mig och får en massa varma filtar och dyner över mig. Då börjar alla spänna fast mig och dra i mina arma koppla mig till en massa maskiner och de ber mig bara andas djupa andetag i en mask. De berättar att det är syre men jag känner mig nästan panikslagen och tänker för mig själv. Ta det lugnt gumman detta fixar vi. Sedan säger kvinnan ovanför mitt huvud: Snart somnar du....... Och sen minns jag fan inte mer.
(Jag skriver här ovan att de spänner fast mig. Tydligen gör dom operationen stående då organen ska lägga sig på sin plats i upprättstående. Hur pass detta stämmer eller ej är jag osäker på).
12.50 kollar jag på klockan och då ligger jag på uppvaket. Jag vrider mig av smärta och jag får smärtstillande i nålen och jag somnar. 13.30 kommer sjukgymnasterna på besök och visar mig hur jag ska blåsa i en mogäng som vi kallar trumpet eftersom det påminner en trumpet. Sedan vill de ha upp mig och jag sätter mig på sängkanten och reser mig upp och står och trampar på stället. Helt jävla väck. Sedan får jag lägga mig igen. Och jag somnar helt utmattad. Vaknar från och till och fram åt eftermiddagen frågar jag personalen om min mamma ringt och de säger att hon inte gjort det men att jag gärna får ringa henne och det vill jag så klart göra. Ringer till mamma men minns inte ett ord av vad jag sa men jag vet att jag även ringer Mattis för att säga att jag är vaken och en sak har jag svårt att fatta att jag kom ihåg hans mobil nummer efter narkosen. Helt chockad över mig själv. Brukar inte komma ihåg det utantill annars. Sedan ligger jag och följer folket som rullar ut och in från op. Killen som opereras innan mig ligger i sängen sidan om mig. Vi vinkar på varandra och jämför var vi har mest ont och konstaterar snabbt att vi har ont på samma sida dvs vänster. Sedan somnar vi. Sedan rullas nästa man ut som gjort samma operation som vi. För denna mannen har det inte gått lika bra för som för mig utan han har fått komplikationer vid operationen och har fått ett drän på magen. Han mår mindre bra men vi vinkar på varandra och även han har ont på vänster sida. Sedan kommer nr 4 ut vid 17.00. Och detta är min nyfunna vän Lina. Hon är helt nyvaken när jag ser henne och hon spottar rakt ut på sköterskorna och hon ligger mitt mot mig och en liten kärring på operation börjar skälla på henne men jag bara skakar på huvudet. Men för fan hon är ju inte vaken. Men det visar sig i efterhand att hon mins detta och att hon fått skäll av någon och det var en vass kärring det. Denna händelsen har vi skrattat mycket åt i efterhand. Skrattar hjärtligt. Lina är en helt underbar tjej som jag bara hade turen att stöta på och som dessutom bara bor ca 2 mil från mig. Vi bodde tillsammans. Hade sängarna mitt mot varandra och kunde ligga och snacka på kvällarna. Och nätterna. Så roligt vi hade. Vi var fulla med gas och vi rapade och fes ikapp och skrattade åt det. Hahahahaha. Vilken tid vi hade tillsammans. Tack vare Lina mådde jag ganska bra under vistelsen. Även nu i efterhand har vi stöttat varandra. Så skönt att jämföra krämpor och välmående och liknande. När vi skulle byta rum jag och Lina så hotade vi personalen om vi inte fick sova tillsammans på ett rum så skulle vi rulla sängarna till dagrummet eller kopieringsrummet eller ute i korridoren och vi skulle göra det surt för dom och så skrattade vi lite åt det. Men sköterskorna fixade att vi hamnade tillsammans hela vår tid tillsammans. Tack för det Ulla -Britt som igentligen var en liten jävla vass drake som man blev slagen på fingrarna av. Men hon steg i graderna då hon fixade ihop oss i samma rum efter vår första flytt. Under dagarna på avd 1 så var det mycket uppegående och mycket träning, vila, dryck och smärtlindring. Tiden gick så himla snabbt. Vi satt upp och sov. För att motverka proppar och för att det gjorde mindre ont. Precis innan hemgång så var det info möta med kirurgen och dietisten och sjukgymnasten. Jag är nu sjukskriven 4 veckor. Mycket att lära på dessa veckor.
Mitt nya liv har bara börjat!
Vägde mig idag och har gått ner 3 kilo sedan operationsdagen. Imorgon ska jag väga mig för att kolla ordentligt innan jag dricker.
Väger 117.4 kg.
Har ni frågor får ni gärna fråga.
Sov gott alla!!
Jag kan väl berätta lite om vad jag varit med om dessa 5 dagar. Vi börjar måndag morgon kl 5.15 ringer min väckarklocka och det är dags att stiga upp för att duscha och andvända mig av hibiscrub för desificera hela mig. Min älskling Mattis ska köra mig till Landskrona och min bästa vän Tessi hänger med mig och Mattis som ett moraliskt stöd. Nervös som tusan. 6.15 ca kör vi från Staffanstorp mot Landskrona. 4 minuter i 7 stannar vi på parkeringen. Exakt 7.00 når vi avdelningen och vi blir visade att sitta ner och vänta. Sedan blir jag visad min sängplats. De sätter en nål i handen och jag får fina knästrumpor, stödstrumpor för att förebygga proppar. Sedan en särk och ett par jätte stora underbyxor och en kläning. Ca 8.30 rullar jag och Camilla en sköterska ner sängen till operation. Där kopplar hon ett pencillin dropp som får rulla ett tag. Jag blir inkallad att prata med kirurgen Mikael Ekelund som ger mig beröm för att jag lyckats gå ner så mycket i vikt. Nästan 10 kg. Sedan får jag sitta ut i väntrummet igen. Sitter i väntrummet på op till ca 9.45. Då kallar dom in mig och jag blir förd till operations rummet. Precis utanför frågar hon mig: Är du redo? JAAAAA för fan. Nu kör vi. Ja bara så du vet så kommer du bli överfallen av en massa grönklädda människor som börjar slita i dig. OK men det är lugnt. Hon slår upp dörrarna och plötsligt blir det rusning i salen. Alla springer och jag bara säger. Herregud vad här är kallt. 2 sterilklädda människor står i ena hörnan av rummet och jag uppfattar att detta är läkarna som ska operera. De bara nickar mot mig. Jag kliver upp på operationsbordet som jag uppfattar är minst lika smalt som vårt angio bord på jobb och tänkte hur fan ska mitt ass få plats på denna smala britsen. Men jag hoppar upp och lägger mig och får en massa varma filtar och dyner över mig. Då börjar alla spänna fast mig och dra i mina arma koppla mig till en massa maskiner och de ber mig bara andas djupa andetag i en mask. De berättar att det är syre men jag känner mig nästan panikslagen och tänker för mig själv. Ta det lugnt gumman detta fixar vi. Sedan säger kvinnan ovanför mitt huvud: Snart somnar du....... Och sen minns jag fan inte mer.
(Jag skriver här ovan att de spänner fast mig. Tydligen gör dom operationen stående då organen ska lägga sig på sin plats i upprättstående. Hur pass detta stämmer eller ej är jag osäker på).
12.50 kollar jag på klockan och då ligger jag på uppvaket. Jag vrider mig av smärta och jag får smärtstillande i nålen och jag somnar. 13.30 kommer sjukgymnasterna på besök och visar mig hur jag ska blåsa i en mogäng som vi kallar trumpet eftersom det påminner en trumpet. Sedan vill de ha upp mig och jag sätter mig på sängkanten och reser mig upp och står och trampar på stället. Helt jävla väck. Sedan får jag lägga mig igen. Och jag somnar helt utmattad. Vaknar från och till och fram åt eftermiddagen frågar jag personalen om min mamma ringt och de säger att hon inte gjort det men att jag gärna får ringa henne och det vill jag så klart göra. Ringer till mamma men minns inte ett ord av vad jag sa men jag vet att jag även ringer Mattis för att säga att jag är vaken och en sak har jag svårt att fatta att jag kom ihåg hans mobil nummer efter narkosen. Helt chockad över mig själv. Brukar inte komma ihåg det utantill annars. Sedan ligger jag och följer folket som rullar ut och in från op. Killen som opereras innan mig ligger i sängen sidan om mig. Vi vinkar på varandra och jämför var vi har mest ont och konstaterar snabbt att vi har ont på samma sida dvs vänster. Sedan somnar vi. Sedan rullas nästa man ut som gjort samma operation som vi. För denna mannen har det inte gått lika bra för som för mig utan han har fått komplikationer vid operationen och har fått ett drän på magen. Han mår mindre bra men vi vinkar på varandra och även han har ont på vänster sida. Sedan kommer nr 4 ut vid 17.00. Och detta är min nyfunna vän Lina. Hon är helt nyvaken när jag ser henne och hon spottar rakt ut på sköterskorna och hon ligger mitt mot mig och en liten kärring på operation börjar skälla på henne men jag bara skakar på huvudet. Men för fan hon är ju inte vaken. Men det visar sig i efterhand att hon mins detta och att hon fått skäll av någon och det var en vass kärring det. Denna händelsen har vi skrattat mycket åt i efterhand. Skrattar hjärtligt. Lina är en helt underbar tjej som jag bara hade turen att stöta på och som dessutom bara bor ca 2 mil från mig. Vi bodde tillsammans. Hade sängarna mitt mot varandra och kunde ligga och snacka på kvällarna. Och nätterna. Så roligt vi hade. Vi var fulla med gas och vi rapade och fes ikapp och skrattade åt det. Hahahahaha. Vilken tid vi hade tillsammans. Tack vare Lina mådde jag ganska bra under vistelsen. Även nu i efterhand har vi stöttat varandra. Så skönt att jämföra krämpor och välmående och liknande. När vi skulle byta rum jag och Lina så hotade vi personalen om vi inte fick sova tillsammans på ett rum så skulle vi rulla sängarna till dagrummet eller kopieringsrummet eller ute i korridoren och vi skulle göra det surt för dom och så skrattade vi lite åt det. Men sköterskorna fixade att vi hamnade tillsammans hela vår tid tillsammans. Tack för det Ulla -Britt som igentligen var en liten jävla vass drake som man blev slagen på fingrarna av. Men hon steg i graderna då hon fixade ihop oss i samma rum efter vår första flytt. Under dagarna på avd 1 så var det mycket uppegående och mycket träning, vila, dryck och smärtlindring. Tiden gick så himla snabbt. Vi satt upp och sov. För att motverka proppar och för att det gjorde mindre ont. Precis innan hemgång så var det info möta med kirurgen och dietisten och sjukgymnasten. Jag är nu sjukskriven 4 veckor. Mycket att lära på dessa veckor.
Mitt nya liv har bara börjat!
Vägde mig idag och har gått ner 3 kilo sedan operationsdagen. Imorgon ska jag väga mig för att kolla ordentligt innan jag dricker.
Väger 117.4 kg.
Har ni frågor får ni gärna fråga.
Sov gott alla!!
Snart så är det dags!
Nu går tiden fort. Om bara några dagar ska operationen bli av. Jag fortsätter med min dricka och hoppas att jag inte ska kräka av den. Nu så är det bara 3 dagar till med den drickan sen förhoppningsvis får jag äta soppor. Varm mat. Jag har saknat denna varma maten. Jag ska ju inte tugga men bara att maten är varm. Jag får se vad jag får för tips på sjukhuset om vad jag kan och får äta. Kanske kräm, nyponsoppa eller något annat flytande. Det är bara att prova sig fram. Men soppor. det finns hur många goda recept som helst att prova. Jag har hittat många på nätet. Jag längtar och ser fram mot detta som tusan. Ni anar inte. Men men....
Jaha annars är väl allt bra. Var och köpte nya byxor till Emma. Hon har växt ur stl 134 och skulle testa stl 140 men de var för små dom med så vi köpte stl 146. Min lilla tjej är väldigt stor. Blivit lång på bara så där en 4 månader. Hon är hos sin pappa nu för jag ska jobba natt. Det är min sista natt nu på några veckor. Jag har bett mina chefer att omplacera mig om det är så att jag vill och kan komma till jobb efter 2 veckor. Jag vill inte ha patient kontakt dom 4 första veckorna för att motverka infektioner i mina operationssår och för att inte mina stygn ska gå upp och allt ska läka i lugn och ro. Mitt natt arbete är väldigt ensamt och har vi en tung patient så måste man finnas till hands för att lyfta och förflytta patienterna och kan man inte det så kan man inte jobba natt. Så anser jag. Detta är för mina kollegers skull. De ska inte dra ett större lass för att jag inte kan lyfta. Så är det.
På kärleksfronten känns allt bra. Min älskling är en fantastisk man och jag tycker verkligen han är underbar. Han är inte en sån kille som jag är van vid. Han är helt fantastisk och vi har verkligen funnit varandra och det blir bara bättre och bättre.
Nä nu får jag nog ta och dricka min shake för jag känner mig väldigt hungrig. Om jag inte hinner skriva några rader innan operationen så skriver jag så klart senare och berättar om allt. Ha det gott alla.
Tjingeling!
Jaha annars är väl allt bra. Var och köpte nya byxor till Emma. Hon har växt ur stl 134 och skulle testa stl 140 men de var för små dom med så vi köpte stl 146. Min lilla tjej är väldigt stor. Blivit lång på bara så där en 4 månader. Hon är hos sin pappa nu för jag ska jobba natt. Det är min sista natt nu på några veckor. Jag har bett mina chefer att omplacera mig om det är så att jag vill och kan komma till jobb efter 2 veckor. Jag vill inte ha patient kontakt dom 4 första veckorna för att motverka infektioner i mina operationssår och för att inte mina stygn ska gå upp och allt ska läka i lugn och ro. Mitt natt arbete är väldigt ensamt och har vi en tung patient så måste man finnas till hands för att lyfta och förflytta patienterna och kan man inte det så kan man inte jobba natt. Så anser jag. Detta är för mina kollegers skull. De ska inte dra ett större lass för att jag inte kan lyfta. Så är det.
På kärleksfronten känns allt bra. Min älskling är en fantastisk man och jag tycker verkligen han är underbar. Han är inte en sån kille som jag är van vid. Han är helt fantastisk och vi har verkligen funnit varandra och det blir bara bättre och bättre.
Nä nu får jag nog ta och dricka min shake för jag känner mig väldigt hungrig. Om jag inte hinner skriva några rader innan operationen så skriver jag så klart senare och berättar om allt. Ha det gott alla.
Tjingeling!
Tjoho!
Hej hej!
Då var man här igen. Alla undrar kanske hur allt går och ni som följer mina inlägg på facebook vet att jag gör mitt bästa men faller in i provsmakningen mellanåt men det får jag nog leva med. Jag vägde mig i helgen och jag vägde 123,5 kg och detta innebär att jag har 1,5 kg kvar till min målvikt. YES!!!
I helgen ska vi fira mammas 65 års dag och det innebär lite mat. Tänkte provsmaka en bit kött och lite sallad. Mums! Men sen är det finito fram till operationsdagen. Inga mer synder. Jag vill ju kunna äta en liten bit mat tillsammans med mamma just för att fira henne. Men det blir ingen tårta och godis. Bara kaffe. Men det fixar jag. Blir bra. Kommer att väga mig under veckan för att se hur det ser ut. Visar vågen dålig nergång får jag stå över maten hos mamma. Så är det. Mat är inte allt men det är en hel del!
Nu har jag skrivit ett par rader och jag återkommer senare i veckan. Men nu vet ni hur läget ser ut för mig. Jag har förresten även kontaktat en personlig tränare för att kunna hjälpa mig efter operationen. Bara man inte blir ruinerad av honom men det hoppas jag verkligen inte för då får jag avstå hjälpen och försöka själv.
Ha det bäst!!!
Kramelikram
Då var man här igen. Alla undrar kanske hur allt går och ni som följer mina inlägg på facebook vet att jag gör mitt bästa men faller in i provsmakningen mellanåt men det får jag nog leva med. Jag vägde mig i helgen och jag vägde 123,5 kg och detta innebär att jag har 1,5 kg kvar till min målvikt. YES!!!
I helgen ska vi fira mammas 65 års dag och det innebär lite mat. Tänkte provsmaka en bit kött och lite sallad. Mums! Men sen är det finito fram till operationsdagen. Inga mer synder. Jag vill ju kunna äta en liten bit mat tillsammans med mamma just för att fira henne. Men det blir ingen tårta och godis. Bara kaffe. Men det fixar jag. Blir bra. Kommer att väga mig under veckan för att se hur det ser ut. Visar vågen dålig nergång får jag stå över maten hos mamma. Så är det. Mat är inte allt men det är en hel del!
Nu har jag skrivit ett par rader och jag återkommer senare i veckan. Men nu vet ni hur läget ser ut för mig. Jag har förresten även kontaktat en personlig tränare för att kunna hjälpa mig efter operationen. Bara man inte blir ruinerad av honom men det hoppas jag verkligen inte för då får jag avstå hjälpen och försöka själv.
Ha det bäst!!!
Kramelikram
Bild 1: 130 kg tung
