.

Nu är jag här igen. Usch vilken vecka jag har haft. Min skräck vecka började i måndags med igentligen en jätte trevlig dag på Burlöv center med Lina och hennes tjej kompis. Skit roligt. Inhandlade en ny BH. Gött. När jag kommer hem upptäcker Mattis att vårt marsvin Kisse-Lisa har blivit sjukt. Hon sitter bara i en hörna. Hon äter inte och ser ut att må jätte dåligt. Blivit väldigt smal. Jag ringer till akuten på djursjukhuset och de tror att hon fått en infektion av något slag och jag beslutar mig för att åka till sjukhuset med henne på tisdag morgon. Börjar mata henne med en spruta och ger vatten via den. Under natten vaknar jag och har en sju jäkla yrsel och mår kymigt. Blir ju orolig då jag vet att jag ska ut och köra bil redan på morgonen. På morgonen stiger jag upp och jag känner mig konstig men det blir bättre och bättre och känner att jag måste ta med lilla Kisse-Lisa till doktorn. Jag stuvar in henne i Emmas leksaks transport bur med handukar och ser till att hon har det bekvämt och sedan tar vi en biltur mot Malmö. Djursjukhuset i Malmö är verkligen jätte fint. Blir chockad. Rogivande. I receptionen frågar de efter hennes namn och när receptionisten hör hennes namn så asgarvar hon och till råga på allt är tjejen från Danmark och hon tycker att vi svenskar har roliga namn till våra djur. Vi sätter oss ner för att invänta vår tur och sedan blir vi inkallade av en läkare som konstaterar ganska snabbt att hon är väldigt sjuk. Hon vill lägga in Kisse-Lisa men hon kan inte garantera att hon klarar sig. Jag tycker att vi tar hem henne eftersom det handlar om väldigt mycket pengar och inga garantier för hennes liv. Vi kan göra allt det som dom gör där inne kan vi göra hemma. Jag får en massa olika mediciner och sedan betalar jag ca 1200 kr för allt och beger mig hem med vår ögonsten. Nu börjar vår kamp mot sjukdomarna. Vakande över vårt lilla djur. På kvällen tycker vi att hon verkar repa sig och hon är ganska pigg och ser bra ut ja eller bättre. Hon sköter magen och kissar och det känns bättre. Hon ligger hos mig och Emma hela kvällen och tittar på TV. Sedan nattar vi henne. Morgonen efter ger jag henne mat tidigt samt hennes mediciner. Tycker väl att hon ser lite dassig ut men tycker att hennes andning ser bättre ut. Hoppet finns fortfarande kvar. Emma går till skolan och jag säger att Kisse-Lisa blir säkert bra oroa dig inte. Hmmm Ja dum som man är så är det ju så att man inte vill ge upp hoppet innan utan man vill ju för allas bästa att hon ska klara sig. Hinner mata henne två gånger till men runt lunch tid så börjar hon totalt matvägra och är mycket slöare. Jag avvaktar och ger henne en chans att avvakta med mat. Hoppas på att hon är mätt och att det är därför. Jag lägger Kisse_lisa på Emmas säng tillsammans med Tuffsis med hopp om att det ska pigga upp henne. Där ligger dessa två tätt tätt tillsammans och jag sitter och tittar. Plötsligt börjar hennes andning bli konstig och ryckig. Halv tre blir jag på allvarligt orolig och överväger att åka in till sjukhuset i Malmö igen fast denna gången för att ta bort henne. Ringer Emmas pappa för att kolla om han tror att Emma vill vara med eller hur jag ska göra. Han tycker att vi ska avvakta med att plocka bort henne. Men jag förklarar att hon är väldigt sjuk och detta kommer nog inte att gå. Han vet inte vad vi ska göra. Jag ringer Mattis och han ber mig ringa sjukhuset och det gör jag och när jag pratar med dom så drar Kisse-Lisa sitt sista andetag och jag börjar gråta i luren och säger att ja det är inte lönt för där dog hon. Där stod jag och bara grät och grät. Jag måste ju säga till Emma så jag beger mig mot Emmas skola för att möta henne och hon blev helt hysterisk och börjar skrika men mamma du sa ju att hon skulle bli bra. Usch vad det skar i mitt hjärta. Hennes klasskompisar kom och de kramade henne och klappade henne och hennes fritidslärare kom och pratade med henne och vi gick hem. Jag frågade Emma om hon ville se henne. Jo det ville hon ju. Och jag frågade om hon ville följa med och begrava henne men det ville hon inte. Sedan låg vi och slappade med Tuffsis och Emma beslutade sig för att hon ville ha en ny kompis till Tuffsis vilket jag tycker är bra för henne. Tuffsis ser så ensam och rädd ut i sin enorma jätte bur. Så på lördag ska vi inhandla en ny kamrat.

Nu till något roligare. Jag har ju nått mitt delmål. Så nu är jag på väg mot nästa. Totalt 26 kg har jag gått ner och detta är verkligen det roligaste jag varit med om.

Imorgon ska vi till Dagstorp och se Scotts. Himla roligt ska det bli.

Ha en go dag och helg. Kram till er alla.