.

Nu har Emma gått snart 2 veckor i skolan och hon har fått för sig att jag av någon anledning ska försvinna bort från henne. Skolan tror att hon kanske har någon form av separations ångest då det gäller överlämning på skolan och särskilt när det är jag som lämnar henne i skolan. 2 dagar nu bara denna veckan, har jag fått gå ifrån Emma gråtande. Har efter så klart pratat med fröknarna och de har sagt att hon efter en stund har blivit gladare och när hon väl är i klassen så tycker hon att det är jätte roligt. Men fröknarna påstår att i just 6- 7 års åldern så kan detta uppstå och de kommer underfund med att mamma kanske aldrig kommer tillbaka. Finns så många tankar som snurrar i huvudet på dessa barn. Vi vuxna kan nog aldrig förreställa sig detta.

Jag märkte idag att det verkligen är många tankar som for runt på Emma. Det uppstod en jätte brand i Staffanstorp i natt där 4 barn och en mamma dog. Detta pratades om i klassen då det finns en elev i Emmas klass som var släkt med den drabbade familjen. Emma sa till mig när vi satt i bilen: Men mamma tänk så mycket dessa barnen missar. De kommer ju inte att se och vara här nästa sommar! Bara den tanken.... Att de aldrig mer får se något.... Denna händelse slog ganska hårt mot klassen dels för att Emmas kompis var släkt med familjen sen hade hennes lärare varit lärare till det ena barnet i en förskole klass på en annan skola och denna flickan var lika gammal som Emma och hennes klasskamrater... Tänk vad snabbt allt kan ta slut....

Nä nu är det dags att knyta sig.
Skänker mina djupaste tankar till dom drabbade i branden och alla omkring som på något sätt är och har blivit involverad...